mordisk i skeden
äter en fruktansvärt god sparrissoppa, två knäckemackor med kalles randiga med ägg. MM.
har läst mycket idag, varit duktig
försöker skjuta bort dumma tankar
blowblowblowin in the wind
if we can use your money
planer!
WILD HORSES
kan inte ligga stilla , kan inte sova ensam, kan inte blunda, kan inte titta på klockan.
måste vända och vrida, måste ha någon på kudden bredvid, måste ha ögonen öppna, måste kasta alla klockor.
jag tänker alldeles för mycket.
kanske är det en svacka, kanske är jag påväg någon annanstans?
önska att någon kunde viska i mitt öra 'let me follow you down', helst med dylanröst
istället ligger jag bredvid främmande ansikten,
jag blir obekväm i mig själv, i min kropp
reflektera.
typiskt mamma & säga att hon hade planer på att komma i helgen, men att det sedan inte blev så.
det är lite som den där trädpoesin som vi pratade om förut på ölcafeét, fast omvänt.
jag saknar mamma, saknar tryggheten, hemmet
saknar henrik, saknar anna
saknar zigge
sakna sakna sakna
fast egentligen kanske det handlar om att man
ALDRIG BLIR NÖJD
aldrig TILLFREDSTÄLLD
ibland duschar jag
lyssnar på bowie, uppskattar honom som aldrig förr. det sprakar på substitutet.
har varit & ätit utsökt pasta med lax, scampi och saffran, åh vilken småborgerlig kvinna jag är.
efter det blev det ölkalas på ölcafeét i mycket fint sällskap. klassgäng.
"jag skrattar inte så öppet längre"
du måste kittla mig med två fjädrar.
på andra sidan väggen händer det grejer. små liv gråter.
nu sitter jag på substitutet, läser om strukturalism, dricker läsk och tittar på mannen mitt emot mig när han tecknar.
JAG ÄLSKAR DIN HUD, & VAD SOM FINNS DÄR INNANFÖR
BRA idag
solen har lyst länge
jag har tittat ut över havet
suttit mitt emot en rolig man på tåget
inte repat mina strumpbyxor
suttit ner i duschen
henrik har ringt
jag har sugit på dig. på dina fingrar förut.
som en erotisk novell, fast rakt in i hjärtat.
en kyss till skånetrafiken
jag gillar att åka kollektivtrafik, det gör jag. det är fortfarande nytt med alla tåg och bussresor fram & tillbaka. till festligheter, från festligheter. rusigt, nykter. att färdas hit & dit, fram & tillbaka är tillfredställande. känslan av att vara på väg eller ifrån. allra helst när det är mörkt utanför fönstrena, allra helst när man åker tåg ute på landsbygden där det inte finns en enda lampa. det är kolsvart, man är fast. det är alltid intressant med människor, ibland är de avskyvärda, ibland älskvärda. oftast det förstnämnda. men trots detta, ALLTID fascinerande. extra intressant är det på fredagar och lördagar. folk är högljudda, blandar drinkar vid sitt bord, skrikerm skålar och lyssnar på musik högt via mobilen. jag älskar tåg. man är omringad av ord, ansikten, rörelser, blickar och utanför fönstret kan man alltid skymta något man aldrig sett förut. man kan sova, läsa, lösa korsord, lyssna på musik, rita eller bara andas in stämningen.
vidare
igår satt jag själv på mörka bussen, jag hade en lång bussresa framför mig. två medelålders kvinnor sitter tvärs över gången. de häller upp glas efter glas med vin. de har dyra väskor, shoppingpåsar från köpenhamn och har inte en enda rynka. de har med andra ord rika män. de pratar högljutt, spiller, skrattar. de är lyckliga. de börjar prata med mig, frågar, lyssnar och babblar mycket, mycket, mycket. jag bjuds på vinglas efter vinglas, skrattar. de säger att jag är himla snygg, att jag ska fortsätta med min egna stil, att jag är lady in red. vi sjunger, skålar och de berättar om sina yngre år. de ska stiga av på samma hållplats som mig. det var den roligaste bussresan någonsin.
en kyss till skånetrafiken.
adieu
att skriva adjö/ adieu till någon är vackert. det är som att sparka någon rakt i huvudet, spy personen i ansiktet. det döljer sig mycket bakom det ordet, det är inte ett vanligt hejdå/vi ses senare/tack hej, det är ett fint sätt att avsluta på. det är groteskt. det är mycket som är underförstått. ibland vill jag avsluta saker för att se om det efteråt saknas någonting. ibland är det självklart, ibland inte. sparka varandra i huvudet är nog precis vad vi vill, för ingen förstår, vi förstår inte, jag förstår inte. ibland låtsas jag att jag avslutar för att se vad konsekvenserna blir. konsekvenser är intressanta. ibland kanske de inte är värda att ta reda på.
oftast låtsas jag
ibland är jag på riktigt
för tillfället känner jag mig alldeles för avlägsen från min egen verklighet
en spark i huvudet, i hjärtat, en spark på jordklotet
ADIEU
det är skrämmande men jag vill inte vara feg
det är skrämmande, men jag vill inte vara feg. när du uttrycker starkt, får mig att framstå som en idiot. ibland vill jag bara blunda, stänga mig själv ute. mig själv och dig. drömma är fint, befriande.
det målas om här hemma, det blir vittvittvitt
har varit på föreläsning om ras, RAS?
men det stämmer, i detta fall är det legitimt att prata om ras. det handlar ju om meningen med skillnaden dvs. makt. MAKT. vilket laddat ord. att omvandla etnicitet till ras är obehagligt.
will smith.
igår lagade jag extra mycket mat, så nu har jag lunch hemma, gratis. stolt.
ligger i soffan, halvspyr till top model. herregud, stackars elefanter. MEN allt för fashion. skinn, päls, ögon, öron, blod. vi tar på oss allt.
det är skrämmande, men jag vill inte vara feg.
the XX
stressade och ibland otydliga meningar
in och ut ur mig
twin peaks
nässpray
jag läser brevet nästan varje dag
jag saknar youtubehenka
kära henrik noltin
manowar
som dig och mig fast utan problem
ride
vi behöver inte prata längre
det handlar om blickar, rörelser, gester och underförstådda ord
ord existerar inte i muntlig form
vi rider över tangenter
ingenting behöver betyda
när du är i mig och är hård
jag blottar mig inte
du är inte sann, bara väldigt fixad
jag stänger av helt nu. lyssnar på dylan och öppnar igen när världen är hel.
inte ett ljud
nu är jag svag. längtar efter allt som är omöjligt, allt som flyter förbi utan att stanna. det flackar för ögonen, svarta streck som snabbt rör sig innanför hinnan. allt är tunnt, skört. allt kan förloras, krossas av ett slag, ett ord eller en laddad blick. jag är skör, smal, tunn och bräcklig. nu kan vad som helst få mig under jorden. säg ingenting, var tyst.
promenera ytligt
en spansk matador på rutiga mattan
R nu stammis på humana med rabatter & ett fint kort
festligt
nu ska jag på christianias födelsedagskalas med musik &folk !
marc bolanbolanbolanbolanBOLAN
retroplåster. jag vill sänka farten
För alla gånger som vi dansat å sjungit med fast ingen kan,
å aldrig låtsat bara chansat,
å sket i skolan för det kvittar,
va fan vet dom om vår romans?
ni kommer hitta oss i hamnen
för allt vi gjort.
kom till mig
igår kom jag inrullandes med tåget på perrongen i malmö
helt matt i kroppen, trött, sliten etc
köpte mig en chailatte på gågatan, brände tungan lite
köpte plåster med fina retromönster på, jag måste ju nämligen plåstra om mitt sår
slicka
salta
det svider.
men man kämpar ändå, trotsar allt
blir mallig och överväger
omgivningen kändes inte längre främmande, obekant
utan tröstande och bekant
jag hittade hem
vill inte ens ta bussen, inte buss 2
jag går hellre genom stadens gator och gamla torg
jag slipper se mig själv.
tågade igen. denna gång till lund, till kulturkalaset
pannkakor, kyla och bittra körer
tågade vidare, till helsingborg
till fina hamnen, till tivoli
drack öl, tröttnade, åkte tillbaka till malmö
möttes av rusiga damer i vardagsrummet
städade mitt otroligt stökiga rum
det blev fint
jag fick en plats
i din smutsiga fitta
ibland vill jag vara fjorton med bdstjärna under ögat.. igen.. snälla
småputt på min kära vän därhemma
fuck you
men man kan ju inte få allt.
kulturkyssar och alldeles för höga livssummor
copenhagen
neonljus, tivoli, 00middag, christiania med dans
& ett avhugget finger
tåg, vodka, tåg, vodka
vilka äventyr!
fantastiskt
tack lönen, tack arbetet
tack kapitalismen
tack DU
idag är det kulturnatt, världens kulturnatt överallt
vill vara här, där, här, där
det tycks bli kulturkalas i lund
& sedan gallerinatten i malmoe
har hittat ett nytt favoritpålägg - KALLES randiga (ägg).
nu ska jag rusa till nästa tåg
kulturkyss
som i ett stökigt tonårsrum, kaotiskt men ack så symboliskt
seglar över de sju haven med hjärtat i handen
sjukt irriterad på bankköer
ikväll ska jag fara över havet
dansa i neon
dricka vin på tåget
om jag hann skulle jag springa ifatt dig
men det går om och om igen
vi hinner ikapp
hakar efter
hinner ikapp
hakar efter
hittade en blogg jag glömt bort att jag haft. patetiskt nog googlade jag på mitt namn och vips hittar jag en bortglömd blogg.
! sedgwick.bloggagratis.se/
trollkarl
dansa till planet queen i sin ensamhet
beundra sin egen fysiska förmåga
jag tittar inte i spegeln.
jag har lagat god mat till mig själv, till pulp fiction soundtracket
ska på modevisning i afton, fint
gatan är ful och smutsig
men jag tänker dina tankar och fötrollas
bort
lite
jag kostar flera miljoner
man kan inte ha hår som en svensk hollywoodfru
nu måste jag ta tag i dagen
host host från hostig tjej.
solen ser mig och jag ser den
lyssnar på the seeds och mår bra i hjärtat
erik kruse kan
vilket drag.
måste kopiera.
kruse kan skriva och tycka som en riktig människa!
Aftonbladets kampanj är nobel. Vi gillar olika! Jag gillar det. Har gillat det ända sen jag såg det för första gången. Vilken jävla bra idé! Tydligen tagen från en fransk reklamkampanj också, ett extra plus. Men säg den lycka som varar länge. Det s.k fenomenet Facebook har fått en grupp, Vi gillar lika, ett ironiserande över vad som är rätt. Och jag läser: "Vi tror på en gemenskap i samhället grundat på lika språk, lika kultur och lika värderingar"
Det bränner i mina ögon, jag tappar synen, min magkatarr kommer tillbaka och benen vill sparka på den som skrivit detta. Lika kultur? Lika värderingar? Ordet värderingar kan vara det farligaste som lagts i människans mun. Isåfall har vi alla lika värderingar. Vi vill alla ha mat på bordet, att våra barn och våra äldre ska få en bra omsorg, att det ska finnas jobb till alla, vill jag gå och se på bio ska det gå och vill jag kunna få tillgång till att köra bil ska det inte vara några problem, vill jag lyssna på Bruce Springsteen ska jag kunna göra det och vill jag bli snickare ska jag få möjlighet till att bli det. Det är däremot våra intressen (!) som skiljer oss åt. Vad vi vill äta för mat, vad vi vill se på för film på bion, vilken bil vi vill köra, vad vi vill lyssna på för musik och vad vi vill jobba med och jag tror att alla dom 6,567 personerna som är med i den där gruppen har olika svar på dessa frågor. Och jag tror förövrigt att noll av dom 6,567 personerna som är med i den där gruppen kan definiera ordet kultur.
Ponera nu tillsist att Ande, 48, rasist halva sitt liv och en stor fantast utav dansband, har åkt till Löddeköping för att titta på Torssons. Plötsligt hamnar han bredvid Hassan, 50, även han en stor fantast av dansband och i synnerhet Torssons. Plötsligt har Ande och Hassan en så kallad lika värdering, det två ord som Ande under sina möten med andra rasister, under upplopp och kravaller, fått höra att han och i detta fallet Hassan indirekt inte ska ha. Kanske börjar Ande tänka till? Kanske är inte Hassan roten till allt ont? Han gillar ju trots allt något som jag gillar. Det finns fortfarande tid, Ande!
Vi gillar lika-gruppen förespråkar lika värderingar, men ovanstående talar för att detta är en omöjlighet, eftersom det inte finns något som är exempelvis konstant svenskt, danskt, norskt, dvs lika. Allt är flytande och formbart. Allt förändras med tiden, svunna tider kommer och blir svunna tider igen. Den enda så kallade lika värderingen jag kan tänka mig skrivaren kan syfta på är Hat. Hat mot det okända och främmande. Det är genomskinligt men folk går på det. Det gör mig ledsen.
/EK
(har för övrigt aldrig tänkt på att hans initialer blir till ett träd)
sängliggande festligheter
kysser världen med min vänsterhand
har druckit av teét jag fick i helgen, att dricka det är som att dricka norrköping
tack
kokade mig två ägg
skulle äta avocado till, men den var omogen och hård.
tänk att vara OMOGEN OCH HÅRD
tillfredställa sig själv till fejkande tjejer med plastkroppar
bli matad
av helt fel bild
åh åh åh
idag ska jag till glassfabriken & plugga
ska få ner min idé på papper, mitt kulturfenomen
ikväll blir det modevisning på humana,
pojken ska vara xxs modell
kysser världen med min vänsterhand.
under ytan
torsdag. klockan är över tolv. väcks av en äldre herres röst ute i hallen
det ska målas om, förnyas, ändras, täckas. allt gammalt ska döljas.
har hemlängtan
fäller många tårar när jag plågsamt tittar igenom mitt usbminne med alla bilder på
det är tillfredställande
att gråta över det vackra
det jag älskat
hatat
och glömt bort för att sedan påminnas om det
det går inte att dölja.
att resa utan mål
ligga vid havet med kor
i mölle
förkylningen börjar avta och vindarna blåser inte lika starkt
fantastiska tågresor
resor igenom.
finns det något finare än en original LP ?
alltid lika fascinerande med mac
man kan ju till&med parta med warhol
är fortfarande sjuk, tung och halvt levande.
måste kånka hem alla mina väskor
men först en
sen frukost på glassfabriken
idag skiner solen i malmö, dock blåser det såklart.
igår demonstrerade jag, trots min sjukdom, mot RASISTERNA- SD.
det kändes så otroligt bra i hjärtat
dessa kommande fyra åren blir en ständig kamp, inte bara mot SD utan mot blocket som öppnar upp för klyftor, orättvisor och rasism i samhället. självklart syftar jag till alliansen. parasiterna som överlever på allt annat än kärlek.
det här ska inte bli någon valresultatsdepression, det är dags att visa motstånd, säga NEJ till ett rasistiskt och kapitalistiskt samhälle där klyftorna blir allt större och himlen allt mörkare.
mitt hår är nytvättat, lyssnar på bowie på substitutet
känner redan nu hur mina fingrar vill springa över tangenterna i all evighet
inga vindar idag heller
bara högervindar som blåser av människor skinnet, drar ur folks hjärtan
det blir allt kallare i sverige, känslokallare
i mig, i dig, i oss
OSS
needle in the hay
alldeles tom i kropp och själ
ett sorgset nattåg med poesi bredvid och mänsklig tusenfoting i örat
vad fan händer med sverige? med människors hjärtan och samveten? kaputt.
det borde vara fredag igen, fredagen den 17e september, med vin, glittertröja och dans
vi måste spola tillbaka
herregud
nu som femme fatale
helgen har jag spenderat hemma i kära norrköping
mina sista dagar som tonåring delade jag med mina allra finaste
hann fylla tjugo år, dricka kir, skratta, gråta, springa i natten, dansa & äta tårta.
låter som vilken norrköpingshelg som helst, & det är precis vad jag älskar.
ostabiliteten i tryggheten, min vilsenhet och förvirring som tillfredställer mig lika mycket som den skrämmer mig.
jag älskar och hatar, samtidigt. det är så tätt inpå, så nära.
det är inte längre legitimt att vara tonårsemotionell, att vara pubertal, ångestladdad eller förvirrad.
hur ska mina blogginlägg nu ta form?
jag är tjugo, vuxen och alldeles bekväm, säker och trygg.
det kommer inte ske någon förändring.
inga starka vindar.