FEMME FATALE

ibland vill man vara ensam i sig själv
kura ihop sig, leta sig in till sitt eget hjärta
och gömma sig där
dunk dunk dunk
onanera i hjärnan
och sedan krypa ut och möta världen
tillfredställd
dunk dunk dunk

åh vilken fin kalasig lördag i fina födelsedagsbarnets ära. firades med ballonger, onlinepizza, musik, dans, champagne, cerpentiner och så vidare. en puss i hjärtat för varje drucken klunk. avslutades kanske mindre fint med timbuktu på bussen och en skakig hjärna i sängen. vaknar och bygger på hjärnskakningen med yellow submarine. så fin och konstig och alldeles underbar.
fick tentaresultat och känner mig duktig och blir alldeles ljummen.
är lite avundssjuk på parisälskande par och så, men himla himla glad såklart.
vita bönor + solsidan
imorgon ska det diskuteras brick lane .
godnattkysser världen
fotograferar i motljus
14.

lite av min vecka


tittar ut över havet och båtarna samtidigt som jag försöker läsa och analysera om glengarry glen ross.


ringar in favoritcitat


promenerar hem i solskenet


såhär fin kan solnedgången i lund vara


åker mycket tåg

jag har sovmorgon men vaknar 9.45? blir nästan arg på mig själv.

ska snart ge oss ut i staden för att ordna med hemligheter, sedan möta en viss helga på tågstationen.
sedan flott middag
sedan  party
HIPP HIPP HURRA

jag gillar ändå final destination filmerna.

dagen alltid natt
ingenting är som förut

lalala.

blir alldeles nervig och pirrig i kroppen av djupa diskussioner i klassrummet.

nu har jag avklarat presentationen! sjunger för mig själv och pussar mig på kinden. tycker att jag är himla duktig och modig, firar med att köpa en kaffe och en fruktsallad i caféterian.
nu hamnade jag i en ateljé med laakso och rum i skalor på papper.
jag är ledig imorgon, solen skiner (har inte tittat ut, men jag vet att den gör det).

ser fram emot en fin helg med långa nätter, utkanten och ett fint fint födelsedagskalas i det skakade huvudets ära. en tjugoårs dag ska firas med bål, hattar och lyxmiddag. emellan raderna ska jag ta itu med två romaner, american psycho och brick lane. det engelska, litterära språket börjar marinera min hjärna, och nu på ett tillfredställande sätt.

idag är en dag då jag med lätta steg, skuttar malmös gator fram.

HAR MAN MÖJLIGHET OCH RÄTTIGHET TILL ATT GÅ IN I EN ANNAN KULTUR OCH BERÄTTA VAD SOM ÄR RÄTT ELLER FEL?

idag har jag ätit semla och analyserat sönder glengarry glen ross. tittat ut över havet och njutit av solen, inifrån.
sorgligt nog blir det ingen norrköpingsvisit och ingen dans med björnar.
men jag glädjs åt lördagens födelsedagskalas !

massera och bli masserad till sigur rós
bada
dricka kaffe
förbereda presentationen inför imorgon.
HELT OK

kan vara alldeles rätt, åtminstone tror man det
alldeles fel,
det kan vara motbjudande
man kan inse mitt i tungan att kyssen är äcklig
kan vara upphetsande
man kan börja skaka och pulsera
man kan kyssa bort ångest
man kan kyssa långsamt och hårt
försiktigt och sensuellt
eller bara virvla sig runt i den andres mun
man kan kyssa sig till självbekräftelse
man kan kyssa en kärlek
en kompis
man kan kyssa kärleken
en främling
sig själv
man kan kyssa världen och äcklas

analyserar glengarry glen ross pjäs och film och pustar ut lite emellanåt
det är inte lätt att öppna sin analytiska hjärna för en främmande människa
.

jag river den amerikanska drömmen
försöker vara sympatisk
men jag är väldigt trångsynt

var på teater igår. bor i en stor stad och andas kändisar överallt.
busar till det & dricker öl på en måndag
på möllan finns det så många möjligheter

letar lägenhet
analyserar
sover

det regnar och snöar samtidigt och det blir en utmärkt metafor för mitt skakiga humör.

jag promenerar till skolan varje dag, och det är alltid dimmigt.

jag ville stanna men den där stan var mer än vad jag klarade av.

handlar det om framtvingade drömmar
man vill inte riskera att fastna i samma mönster,
vandra samma gata upp och ned tills hjärtat slutar slå
man vill inte verka för trygg och feg
handlar det om självbekräftelse?
vill sätta fötterna på ny jord
höra andra röster
känna nya dofter
jag vet egentligen inte varför jag flyttade
men jag kan inte säga att jag ångrar det
jag bara älskar er så otroligt mycket
så min kropp blir alldeles skör och hjärtat nästan spricker
kära kära norrköping
jag kommer tillbaka.

piggar upp min PMS med rosett i håret

köttskattnu.

jag har en obehaglig tendens att förstärka mina känslor. mår jag bra så är jag på toppen, mår jag dåligt så är jag på botten. är det någonsin till någon fördel? nej, jag tror inte det. framför allt inte när det kommer till mitt beteende emot andra. det är lätt att flänga med ord och jag svävar ofta ut alldeles för mycket. jag är duktig på att älska. och hata. helt i kombination, samtidigt, fast ändå inte. det är en fruktansvärd skadlig gräns mellan de två. hat. och. kärlek. ibland undrar jag om det nästan inte är synonymt, trots att det är så långt ifrån det bara går.

vad är drivkraften bakom stolthet och fördom? vad är det som för en att vilja fortsätta läsa?
jag ville inte fortsätta läsa den romanen. vinklade frågor i skolsammanhang är irriterande.
att det är en klassisk, världskänd roman behöver nödvändigtvis inte innebära att alla älskar.
det är farligt att vara klyschig, som alla andra. haha.
samtidigt som det ibland kan vara så fruktansvärt löjligt att hela tiden vara motsatsen, eftersom man då uppfattas som en alternativindieprettotjej. ja, det är inte lätt alltså.
hur som helst, jane austen är en författare som inte riktigt faller mig i smaken. det är helt enkelt inte min typ av litteratur. vad stolthet och fördom representerar är ett samhälle där alla sociala situationer grundas i de ekonomiska förutsättningarna, och förutsättningarna för att vara kvinna på den tiden.
det tillfredställer mig inte som läsare.
det är iallafall hur som helst väldigt fint att analysera och diskutera litteratur runtomkring verket.
på ett annat plan.
ett himla ointressant blogginlägg detta.

nu har jag ätit röd linssoppa med majsbröd, mmmm.
planerat födelsedagskalas på polisstationen och så.

ikväll ska jag på teater.

nu måste jag läsa tusen sidor i pride and prejudice och titta på glengarry ross = toppenkväll

gillar att skriva P.S på andra människors papper
alltså lämna ett litet mystiskt meddelande längst ner i kanten av ett papper

jag befinner mig i ett flygplan , destination - okänd
ser världen flyga förbi utanför mitt flygplansfönster

Som ett ostädat tonårsrum
kaotiskt och miserabelt
för trött för att städas upp
skitigt men ack så symboliskt.
Virvlar runt i en orkan av känslor
ett stormigt hav av
oklarhet
men är ändå så jävla säker.
Fumlar runt i något som var så självklart
något som nu endast återspeglas
i dig och i mig
Som en värld väntandes på krigsutbrott
snart bryter det ut
mitt liv kommer att vältas.

visst hatar man söndagmornar när allt är grått och det är måndag dagen efter när man vet vad som passerat och inte kan göra någonting åt det för det som redan varit förblir man vaknar och tittar ut genom fönstret och det är extra känsligt att även denna morgon inte har sol. jag har sovit alldeles för många timmar den här helgen, spenderat alldeles för många minuter i mig själv, i det trassliga landskapet av snår och taggbuskar. en ny vecka tar sin början imorgon och jag måste prestera och vara på humör. hjälte just nu är csn och den som lyckas göra mig lite lite stabil. onlinepizza och ett fint nattligt telefonsamtal fick mig på lite bättre humör
eller så förstärkte det
känslan av saknad
och så

en morgon var vi jävligt glada

come on baby light my fire
det behövs någon typ av glöd

det är fredag.

vi ska titta på film.

jag ska nog gråta lite inatt. PMSx1000 och jag tror mitt hjärta spricker snart
som en vårblomsknopp som spricker ut och möter världen
fast liksom på ett negativt sätt

KINKS.

igår dansade jag min svettiga hjärna till little marbles & baboon show. hade saknat julia. blev rusig av en klunk som jag nu efteråt tror bestod av bitterhet, eller någon lömsk trolldryck. jag blev förtrollad och sparkade på världen. vandrade genom natten till ett annat ställe med andra fina människor och en konstig kvinna som behövde kärlek. hon hamnade i våra famnar. blev fjorton igen och kände att mina pubertala banbrytande känslor tog över mig och jag somnade gråtandes, förtvivlad.
nu är det en ny dag. jag är helt pank och det är fyra dagar kvar till csn.
har ätit två ostmackor med skakig läpp och lyssnat på svensk indie.
det som händer i mina tankar händer ingen annanstans just nu.
utanför rummet kokas det vatten
mycket som kokas
ska förmodligen fira en kille som fyller 21 år senare.
något ska iallafall firas.
jag lever!

mitt liv är så bluesigt
ta mig härifrån

drar täcket över huvudet.

tvättar & pluggar. herregud. förtjänar kaffe på glassfabriken nu.

p.s

eller nej, det var ingenting.

d.s

en helg har passerat, en vacker malmöhelg. eller kanske ska jag säga skåne, har ju faktiskt äventyrat i helsingborgsnatten också. det börjar lukta vår och det spricker lite här och var, i mig åtminstonde. efter att med ångest i hjärnan lyckats få ihop två paper förtjänade jag lite lyxigt hotellhäng. i fredags lekte vi lekar och drack vin i en lyxig hotellsäng, poserade vid himla fin stadslampa, köpte chips och gjorde dip mitt i natten, med huvudvärk och jag blev upplyst, kanske. dagen därpå äventyrade jag ensam iväg på tåget till helsingborg. förfinar mig själv genom att smutta på kir, läsa folks blickar och lyssna på mott the hoople. traskar gata upp och gata ned i den mycket fina nattstaden, fångar iskallt regn på tungan och kysser världen. dansar på tivoli, shotar, springer, halkar osv. en regnig dag framkallar sura miner, men tvättar dem snart bort igen. nu förvirrar jag mig själv i obegripliga meningar. äter oliver fast jag avskyr det, en konstig metafor för något som jag inte ens förstår själv. tittar på alternativa filmer och kokar ägg.



nu har dimman lagt sig och jag är bra på vardag. har skrivit på mitt paper i åtta timmar idag, med världens finaste sällskap. om man varvar med lite fnitter så går det riktigt, riktigt bra. skriver ett analytiskt paper om stad solidar som ett offentligt konstverk. kanske råkar jag fokusera lite för mycket på det politiska budskapet och supervänstertjejen vill explodera, men det blir nog himla bra ändå.
imorgon ska jag tvätta, behöver rena trosor.
sen ska jag fortsätta skriva, skriva klart.
hm.
avslutat paper = baboon show+little marbles
puss på dig, anna fucking lång.

blandade godingar från j's photobooth.

äventyr!

mina två paper är inskickade. kön & klass. två av de begrepp som förmodligen skapat mest orättvisor i världen. kan pusta ut.
morgonen har spenderats i sängen med min tjej, drömma och planer om nakna ben i utlandet. klyschiga hippa resmål är lockande även för oss.
nu tänkte jag bege mig mot vagabond. måste hitta ett par nya kängor. mina luktar förjävligt + att det kryper in snö i dom hela tiden. hemskt kallt och blött.

+
knappt någon snö i malmö
tomboy
evelinas nya dalmatin
stil&form kursen
laga mat med jimi
citytunneln

-
konstiga små mentala attacker
missar facebookfesten
måste tvätta-inga rena trosor
dyr räkning från biblioteket

hm. PUSS

om några timmar ska jag skicka in mina paper. tills dess får bloggen ligga lite i lä. egentligen vill jag låta fingrarna dansa över tangenterna, men jag har inte tid. dessutom är jag ju av det kvinnliga könet och därmed ingen rätt till att uttrycka mig konstnärligt.

snart så.

tittar på frozen. fascineras över hur man kommer på idén att göra en film om skidliftar och dessutom få in hungriga vargar i den handlingen. utöver det var filmen inte mycket att ha. har lite svårt att somna, äter bubblizar tills min mage kurrar och väcker grannarna. somnar till slut. vaknar av :

det finns två tillstånd i livet. antingen så regnar eller så regnar det inte.

begrundar malmös offentliga konstverk, dricker för stark chailatte, fryser tuttarna av mig och njuter av vardagen. ska fililura på mitt paper nu igen. åker tåg fram & tillbaka, fotograferar, lyssnar.. fryser. hyllie är dömt till att misslyckas. 
 





HÅL.

är det inte sjukt?
flört flört.



jo, det är det sannerligen. det kapitalistiska samhället har gjort den materiella existensen till vår ideologi. redan från födseln marineras man i denna ideologi och genom interpellation accepterar vi vår plats som subjekt i detta horribla kretslopp. frågan är HUR vi ska ta oss ur denna ideologi.

jag är trött och sliten i min blommiga klänning. dricker passionjuice och skriver på mitt paper om kön. simone och cixous och jag känner mig mer förlorad i mig själv än någonsin.
jag är ingen kvinna.
inget subjekt.
ingen människa.
lever jag överhuvudtaget?

det är fruktansvärt intressant med prettodjupa högskolestudier. det ger hjärnan någon typ av orgasmisk explosion.

är frustrerad och skakig. delvis över mitt paper som jag snurrar in mig själv i, men också på grund av den fruktansvärda burger king-reklamen som rullar om och om igen på spotify. hönskackel i bakgrunden när de vill marknadsföra och sukta kunder. som om man skulle bli sugen på en chickenburger eller kycklingklubba när man hör en kyckling kackla sina sista ord i förtvivlan. jag antar att den reklamsnutten har ett komiskt syfte och det är så jävla sorgligt. VEM finner något sådant underhållande? kan inte tänka mig att NÅGON skulle skratta av att se hur de små kycklingarna behandlas under sitt liv, genom transport och till sist i industrierna. det är inget kackel som talar för en lycklig kyckling, det är deras sätt att säga åt mänskligheten att tänka om.

SNÄLLA NÅGON.

Det är dags att tänka efter och jag vill inte följa me. det har regnat hela sommaren och jag känner med det. jag ville vänta tills du frågade och du frågade tillslut. jag hörde sånger i mitt huvud men dom kom aldrig ut. jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig. jag kan inte skilja på om jag vill va med dig. jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig. jag kan inte skilja på om jag vill skada dig, men du om nån borde förstå.  du ville prata häromdagen och helt plötsligt blev det tyst. jag undrar vad som hände, vi som skrattade nyss. nu tror du säkert att jag hoppas på nåt som aldrig ska bli av, men jag har aldrig lyssnat när du lovat, aldrig ställt några krav. jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig. jag kan inte skilja på om jag vill va med dig. jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig. jag kan inte skilja på om jag vill skada dig, men du om nån borde förstå.

jag tänker aldrig äta gris. eller ko.

ÄR INTE LÄTT
lever som en fjäril för tillfället.

"åker sextio mil bort , denna underbara tjej
åhåhåh"

går hem gråtandes, är inte glad, inte ledsen. fruktansvärt odefinierbart. sitter på tåget jag suttit på oräkneliga gånger nu. ser landskap för landskap glida förbi utanför och varje ny millimeter väcker känsla. jag kan inte vara fysisk och mental samtidigt. sätter ner fötterna på asfalten, på centralen, i malmö, i världen. helt plötsligt vänds blad och ett nytt kapitel inleds. det värsta är att jag är skaparen själv, författaren. ingen säger åt mig vad jag borde göra, vad jag ska göra. jag älskar mina fina fina bästa vänner i den trygga staden så mycket. så mycket att jag inte klarar av att bo där. (det är nog den mest sanna teorin). att älska för mycket är smärtsamt. tittade på sista avsnittet av våra vänners liv i fredags natt. jag grät delvis för att det var sorgligt och lyckligt, lyckligt och sorgligt, men också för att jag låg där på en sådan brutalt bekant axel, med en pizza, i en säng som tillhör världens bästa tjej, i staden jag älskar som mest. går raskt hem med tårar överallt men blir ikappsprungen av fina hjärtan. jag blir ännu mer ledsen och kan inte hantera mig själv alls. när jag kommer hem fotograferar jag mina tårade, mascarakletiga ögon och tror att jag är konstnärlig, men egentligen är jag bara en odräglig, berusad tjej som lever kvar i en tonårskropp. jag somnar, vaknar och tvingas krama mamma adjö ytterligare en gång. gråter lite på tåget men kliver av och börjar om. livet är fantastiskt. faktiskt.

en himla fin natt under malmöhimlen med dans, black sabbath och skratt på golvet i rosengård. en hal tusen mil lång isgata att ramla fram på. vi går ut och brinner upp i natten och skyller allting på våra fyllehuvuden. lalala. möllan är fantastisk efter 00, innan 00 också. snön smälter bort och det är inte längre minusgrader. mina strumpbyxor är trasiga och jag har smink i hela ansiktet, men jag är fruktansvärt lycklig den här morgonen. TROTS att min matkassa gick sönder och jag tappade ut alla mina varor mitt i gatan. satt ensam och skrattade ett tag, tills det kom en bil och jag fick panik. juicepaket på huvudet och ost i fickan. möts av bästa tjejen och självaste osbourne när jag kommer innanför dörren. solen lyser, himlen är iskall & blå. i vardagsrummet dödades det zombies av the lovin' girls. jag ska ut & promenera vid kanalen, sen ska jag skriva om kön.

KÖN.

jag är så förtjust i livet just nu. älskar med norrköping om och om igen och leker kurragömma, charader, dricker gammal aurora och pratar sex och andra djupa saker till klockan fem på morgonen. äter frukost med världens finaste
och nu ska jag dricka kaffe
bittertttt
jag är förälskad i allt just nu
saknar malmö lite fkatiskt för första gången typ.
åh.
imorgon blir det tåg och sedan kaos
men FÖRST en hel natt med bästa, rusigt och rött
är fruktansvärt ytlig nu märker jag. no hard feelings i det här inlägget. är ändå för trött.

har drömt fruktansvärda mardrömmar inatt.
mamma med.

snart kommer evelina hit, vi ska vara effektiva och skriva
jag sätter på några koppar kaffe.

ikväll
ikväll
ikväll
IKVÄLL

först hade jag mycket höga förväntningar på where the wild things are, sen sjönk de en aning när alla som sett den berättade att den var innehållslös och seg. nu har jag sett den och den är himla himla himla fantastisk. på ett sätt är den innehållslös och ganska seg men känslan den ger är något jag inte stött på på länge. (på på på på?) det är en obehaglig och vacker sådan. jag är skrämd och fascinerad. jag älskar where the wild things are.
mm.

nu sitter jag i min säng. i min säng. i mitt rum. eller åtminstonde det som en gång varit mitt rum. nu är det inte jag längre. jag känner mig fruktansvärt bekväm samtidigt som det kliar i hela kroppen. det är som om jag är hemma och väldigt långt hemifrån på samma gång. jag har en hejdundrande huvudvärk, känns som om mina tinningar ska explodera.

man kanske borde fiffla ihop någon slags sammanfattning för året som sprungit iväg.
OK
tvåtusentio har varit ett händelserikt år samtidigt som det varit ganska tomt på något vis. tomheten har väl antagligen uppstått på grund av att jag flyttat hemifrån, till en ny stad och lämnat mycket av det som betyder mest kvar i trygga händer. innan dess var det ja och nej, nej och ja. du och jag, jag och du. tvåtusentio har nog varit en enda stor förvirring, och då menar jag inte endast en negativ förvirring. kärlekens orkan har blivit allt kraftigare och mitt hjärta har nog skuttat ut ur bröstet tusentals gånger.
2010.
en ny människa har uppenbarat sig. världens bästa erik fucking kruse.
jag bor i malmö. MALMÖ.
mitt hjärta är krossat och helt på samma gång.
jag är kär
i
kärleken
och allt som finns där under, över, i, på och det som blir över

klockan är 00 och jag är hur trött som helst. nu ska jag sova. om jag fortsätter skriva kommer det bara bli flummiga metaforer som inte ens jag själv förstår mig på.

godnatt.

så himla fint nyårsfirande
SKÅL hjärtan

det händer grejer

nu ska jag titta på where the wild things are .
LYCKAN talar.