hinner inte
när man är sjuk, febrig och flummig. jag hittar inte mig själv nu, eller kanske är det nu jag gör det som bäst. jag förvandlas till en liten ynklig känsloboll som är redo att explodera vid minsta lilla beröring. fingrar genom mitt hår, en trevande hand över mitt bröst, ett knytnäveslag mot kinden, en röst viskandes i örat. vad som helst kan få mig att sprängas, gå i tusen bitar. så många grader och jag kliver aldrig ner. spottar på världen som gråter.
Kommentarer
Trackback
