FEMME FATALE

återseenden som skär, som höjer, som gör mig alldeles galen av frustration. jag hatar & älskar på samma gång, det är mänskligt antar jag. omfamningar som dunkar till i hjärtat. kramar som aldrig vill ta slut. läppar som formas för dig och dig och dig. läppar som blivit mörkröda av vin, ögon som våtats pga det, det och det. vandrar till lägenheten som jag så många gånger varit påväg till. möter dig, dig, dig och dig. pratar och gråter inombords, fnissar, skålar och fotograferar. allt är sig likt, allt är som det ska vara. som det är. vi lyssnar på jimi hendrix i hattar, springer genom regniga natten, in på kulturkammaren, dansar och förgiftar våra läppar med det och det och det. nynnar till kvinnan som vill vara nico, kvinnan som är djup, cool och förförisk. springer tillbaka i regnet, tillbaka till den gröna stora soffan där det hängs bra med inte bara magnus uggla hallå, kite och vin. tequila, dansdansdans till natten släckte alla stjärnor, allas humör och all kärlek blev till tårar. alla tårar blev till kärlek och man tappar bort sig själv i en förförisk mardröm. jag slår mig på vägen hem. jag behöver inte titta var jag sätter fötterna, vägen hem är inprogramerad i min hjärna. gatorna älskar mina fötter och jag älskar gatorna. jag älskar norrköping, hatet, kärleken och all den ljuva förvirring det medför. jag är förlorad i mig själv.