FEMME FATALE

fast igen. fast mellan de vackra husfasaderna, mitt i industrilandskapet, i strömmen av kärlek, av hat, av känslor jag aldrig kommer att kunna definiera. det mesta är odefinierbart. det är tyst om natten, det är dova ljud från vattenfall, vartenda hörn är bekant, jag kan dig utan och innan. stegen tas utantill. mitt hjärta fylls av hundratusenmiljontals känslor och jag kan knappt andas. jag har varit hos m&m idag, himla mysigt med ljus, te, middag, glass, gamla videoband från 95 och min hjärna sprängs av tårar. vi tog bilen till rågången, de röda identiska husen, gatan jag gått på, sprungit på så himla många gånger. skrikandes, skrattandes, fnissandes, trött, hungrig, kissnödig, kär, hatisk, kär. henrik hoppar in i bilen och allt är sig likt. bara lite mer exalterad över att se honom. vi åker genom STADEN, hoppar av, går till broadway. dricker chailatte, dricker öl, lyssnar på bra musik, pratarpratarpratarpratar. dessa timtals fikor, det är något oerhört fantastiskt med dom. traskar hem genom regniga natten. över spiderbridge & hamnar på bollens balkong. fint nattligt samtal & sedan hem. HEM. någonting sprack just. vet inte vad jag gör av mig själv för tillfället, är uppe och nere samtidigt. detta är ett blogginlägg att hata om några timmar. jag är himla glad över att vara i norrköping. jag spelar tv-spel i drömmen, jag vinner över dig. imorgon vaknar jag upp in i norrköpingsmorgonen. kysser världen. förstår inte hur jag fortfarande kan titta på dig och tänka samma tankar. jag är hur som helst en ODÖDLIG DROTTNING.