på tåget

på vift igen
främmande ansikten, okända röster
jag är en osynlig punkt i mitten av en stor atlas
är det en kaffefläck eller en oupptäckt ö?
någonstans i ett hav som ingen känner till

är det inte hem så är det bort.
lyckligtvis fick jag en plats framlänges. dricker brämhult hallon och skriver på tentan. trallar tyst till velvet underground. tågfönstren är alldeles blöta, det är grått och regnigt. jag har det riktigt mysigt.
är det fegt att sakna?
det tror jag inte.
att alltid vara nummer ett, att förbli något, att växa in i en titel, att gro fast i något som du gett mig. det är inte fegt, det är mitt sätt att visa, visa tacksamhet.
jag vet inte riktigt vad jag vill få fram med det här.
hellström sjunger alltid om att
hatar du mig så älskar jag dig och tvärtom
IBLAND VILL MAN MÖRDA KÄRLEKEN
och det är tydligen helt normalt




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0