FEMME FATALE

jag gillar att åka kollektivtrafik, det gör jag. det är fortfarande nytt med alla tåg och bussresor fram & tillbaka. till festligheter, från festligheter. rusigt, nykter. att färdas hit & dit, fram & tillbaka är tillfredställande. känslan av att vara på väg eller ifrån. allra helst när det är mörkt utanför fönstrena, allra helst när man åker tåg ute på landsbygden där det inte finns en enda lampa. det är kolsvart, man är fast. det är alltid intressant med människor, ibland är de avskyvärda, ibland älskvärda. oftast det förstnämnda. men trots detta, ALLTID fascinerande. extra intressant är det på fredagar och lördagar. folk är högljudda, blandar drinkar vid sitt bord, skrikerm skålar och lyssnar på musik högt via mobilen. jag älskar tåg. man är omringad av ord, ansikten, rörelser, blickar och utanför fönstret kan man alltid skymta något man aldrig sett förut. man kan sova, läsa, lösa korsord, lyssna på musik, rita eller bara andas in stämningen.

vidare

igår satt jag själv på mörka bussen, jag hade en lång bussresa framför mig. två medelålders kvinnor sitter tvärs över gången. de häller upp glas efter glas med vin. de har dyra väskor, shoppingpåsar från köpenhamn och har inte en enda rynka. de har med andra ord rika män. de pratar högljutt, spiller, skrattar. de är lyckliga. de börjar prata med mig, frågar, lyssnar och babblar mycket, mycket, mycket. jag bjuds på vinglas efter vinglas, skrattar. de säger att jag är himla snygg, att jag ska fortsätta med min egna stil, att jag är lady in red. vi sjunger, skålar och de berättar om sina yngre år. de ska stiga av på samma hållplats som mig. det var den roligaste bussresan någonsin.

en kyss till skånetrafiken.