FEMME FATALE

helgen har jag spenderat hemma i kära norrköping
mina sista dagar som tonåring delade jag med mina allra finaste
hann fylla tjugo år, dricka kir, skratta, gråta, springa i natten, dansa & äta tårta.
låter som vilken norrköpingshelg som helst, & det är precis vad jag älskar.
ostabiliteten i tryggheten, min vilsenhet och förvirring som tillfredställer mig lika mycket som den skrämmer mig.
jag älskar och hatar, samtidigt. det är så tätt inpå, så nära.

det är inte längre legitimt att vara tonårsemotionell, att vara pubertal, ångestladdad eller förvirrad.
hur ska mina blogginlägg nu ta form?
jag är tjugo, vuxen och alldeles bekväm, säker och trygg.
det kommer inte ske någon förändring.

inga starka vindar.