FEMME FATALE

först hade jag mycket höga förväntningar på where the wild things are, sen sjönk de en aning när alla som sett den berättade att den var innehållslös och seg. nu har jag sett den och den är himla himla himla fantastisk. på ett sätt är den innehållslös och ganska seg men känslan den ger är något jag inte stött på på länge. (på på på på?) det är en obehaglig och vacker sådan. jag är skrämd och fascinerad. jag älskar where the wild things are.
mm.

nu sitter jag i min säng. i min säng. i mitt rum. eller åtminstonde det som en gång varit mitt rum. nu är det inte jag längre. jag känner mig fruktansvärt bekväm samtidigt som det kliar i hela kroppen. det är som om jag är hemma och väldigt långt hemifrån på samma gång. jag har en hejdundrande huvudvärk, känns som om mina tinningar ska explodera.

man kanske borde fiffla ihop någon slags sammanfattning för året som sprungit iväg.
OK
tvåtusentio har varit ett händelserikt år samtidigt som det varit ganska tomt på något vis. tomheten har väl antagligen uppstått på grund av att jag flyttat hemifrån, till en ny stad och lämnat mycket av det som betyder mest kvar i trygga händer. innan dess var det ja och nej, nej och ja. du och jag, jag och du. tvåtusentio har nog varit en enda stor förvirring, och då menar jag inte endast en negativ förvirring. kärlekens orkan har blivit allt kraftigare och mitt hjärta har nog skuttat ut ur bröstet tusentals gånger.
2010.
en ny människa har uppenbarat sig. världens bästa erik fucking kruse.
jag bor i malmö. MALMÖ.
mitt hjärta är krossat och helt på samma gång.
jag är kär
i
kärleken
och allt som finns där under, över, i, på och det som blir över

klockan är 00 och jag är hur trött som helst. nu ska jag sova. om jag fortsätter skriva kommer det bara bli flummiga metaforer som inte ens jag själv förstår mig på.

godnatt.