nu
efter ett femtontal kortfilmer djupa som ytliga gråter och fnissar jag sitter tyst för att jag skäms gör ingen form av reaktion för att det inte förtjänar men ändå vill jag le. upplever olika former av tillfredställning och jag inte var jag hör hemma för där sitter du och där sitter du. det finns alltid två håll. eller fler. eller ibland kanske det bara existerar ett alternativ men det vill man ju inte blindt fötrolla sig i. gråter skrattar gråter och känner att jag liknar mamma mer och mer. det är bra. att vara känslig är en bra egenskap. vid rätt tillfälle. eller? nu är jag hemma. ska jag sova ska jag gå ska jag ge mig ut i vinden och låta den föra mig bort. det är inga enkla frågor och det värsta av allt är att INGEN INGEN INGEN kan besvara dem åt mig. frågor som inte har svar är de bästa.
Kommentarer
Trackback
