FEMME FATALE

blandade godingar från j's photobooth.

äventyr!

mina två paper är inskickade. kön & klass. två av de begrepp som förmodligen skapat mest orättvisor i världen. kan pusta ut.
morgonen har spenderats i sängen med min tjej, drömma och planer om nakna ben i utlandet. klyschiga hippa resmål är lockande även för oss.
nu tänkte jag bege mig mot vagabond. måste hitta ett par nya kängor. mina luktar förjävligt + att det kryper in snö i dom hela tiden. hemskt kallt och blött.

+
knappt någon snö i malmö
tomboy
evelinas nya dalmatin
stil&form kursen
laga mat med jimi
citytunneln

-
konstiga små mentala attacker
missar facebookfesten
måste tvätta-inga rena trosor
dyr räkning från biblioteket

hm. PUSS

om några timmar ska jag skicka in mina paper. tills dess får bloggen ligga lite i lä. egentligen vill jag låta fingrarna dansa över tangenterna, men jag har inte tid. dessutom är jag ju av det kvinnliga könet och därmed ingen rätt till att uttrycka mig konstnärligt.

snart så.

tittar på frozen. fascineras över hur man kommer på idén att göra en film om skidliftar och dessutom få in hungriga vargar i den handlingen. utöver det var filmen inte mycket att ha. har lite svårt att somna, äter bubblizar tills min mage kurrar och väcker grannarna. somnar till slut. vaknar av :

det finns två tillstånd i livet. antingen så regnar eller så regnar det inte.

begrundar malmös offentliga konstverk, dricker för stark chailatte, fryser tuttarna av mig och njuter av vardagen. ska fililura på mitt paper nu igen. åker tåg fram & tillbaka, fotograferar, lyssnar.. fryser. hyllie är dömt till att misslyckas. 
 





HÅL.

är det inte sjukt?
flört flört.



jo, det är det sannerligen. det kapitalistiska samhället har gjort den materiella existensen till vår ideologi. redan från födseln marineras man i denna ideologi och genom interpellation accepterar vi vår plats som subjekt i detta horribla kretslopp. frågan är HUR vi ska ta oss ur denna ideologi.

jag är trött och sliten i min blommiga klänning. dricker passionjuice och skriver på mitt paper om kön. simone och cixous och jag känner mig mer förlorad i mig själv än någonsin.
jag är ingen kvinna.
inget subjekt.
ingen människa.
lever jag överhuvudtaget?

det är fruktansvärt intressant med prettodjupa högskolestudier. det ger hjärnan någon typ av orgasmisk explosion.

är frustrerad och skakig. delvis över mitt paper som jag snurrar in mig själv i, men också på grund av den fruktansvärda burger king-reklamen som rullar om och om igen på spotify. hönskackel i bakgrunden när de vill marknadsföra och sukta kunder. som om man skulle bli sugen på en chickenburger eller kycklingklubba när man hör en kyckling kackla sina sista ord i förtvivlan. jag antar att den reklamsnutten har ett komiskt syfte och det är så jävla sorgligt. VEM finner något sådant underhållande? kan inte tänka mig att NÅGON skulle skratta av att se hur de små kycklingarna behandlas under sitt liv, genom transport och till sist i industrierna. det är inget kackel som talar för en lycklig kyckling, det är deras sätt att säga åt mänskligheten att tänka om.

SNÄLLA NÅGON.

Det är dags att tänka efter och jag vill inte följa me. det har regnat hela sommaren och jag känner med det. jag ville vänta tills du frågade och du frågade tillslut. jag hörde sånger i mitt huvud men dom kom aldrig ut. jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig. jag kan inte skilja på om jag vill va med dig. jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig. jag kan inte skilja på om jag vill skada dig, men du om nån borde förstå.  du ville prata häromdagen och helt plötsligt blev det tyst. jag undrar vad som hände, vi som skrattade nyss. nu tror du säkert att jag hoppas på nåt som aldrig ska bli av, men jag har aldrig lyssnat när du lovat, aldrig ställt några krav. jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig. jag kan inte skilja på om jag vill va med dig. jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig. jag kan inte skilja på om jag vill skada dig, men du om nån borde förstå.

jag tänker aldrig äta gris. eller ko.

ÄR INTE LÄTT
lever som en fjäril för tillfället.

"åker sextio mil bort , denna underbara tjej
åhåhåh"

går hem gråtandes, är inte glad, inte ledsen. fruktansvärt odefinierbart. sitter på tåget jag suttit på oräkneliga gånger nu. ser landskap för landskap glida förbi utanför och varje ny millimeter väcker känsla. jag kan inte vara fysisk och mental samtidigt. sätter ner fötterna på asfalten, på centralen, i malmö, i världen. helt plötsligt vänds blad och ett nytt kapitel inleds. det värsta är att jag är skaparen själv, författaren. ingen säger åt mig vad jag borde göra, vad jag ska göra. jag älskar mina fina fina bästa vänner i den trygga staden så mycket. så mycket att jag inte klarar av att bo där. (det är nog den mest sanna teorin). att älska för mycket är smärtsamt. tittade på sista avsnittet av våra vänners liv i fredags natt. jag grät delvis för att det var sorgligt och lyckligt, lyckligt och sorgligt, men också för att jag låg där på en sådan brutalt bekant axel, med en pizza, i en säng som tillhör världens bästa tjej, i staden jag älskar som mest. går raskt hem med tårar överallt men blir ikappsprungen av fina hjärtan. jag blir ännu mer ledsen och kan inte hantera mig själv alls. när jag kommer hem fotograferar jag mina tårade, mascarakletiga ögon och tror att jag är konstnärlig, men egentligen är jag bara en odräglig, berusad tjej som lever kvar i en tonårskropp. jag somnar, vaknar och tvingas krama mamma adjö ytterligare en gång. gråter lite på tåget men kliver av och börjar om. livet är fantastiskt. faktiskt.

en himla fin natt under malmöhimlen med dans, black sabbath och skratt på golvet i rosengård. en hal tusen mil lång isgata att ramla fram på. vi går ut och brinner upp i natten och skyller allting på våra fyllehuvuden. lalala. möllan är fantastisk efter 00, innan 00 också. snön smälter bort och det är inte längre minusgrader. mina strumpbyxor är trasiga och jag har smink i hela ansiktet, men jag är fruktansvärt lycklig den här morgonen. TROTS att min matkassa gick sönder och jag tappade ut alla mina varor mitt i gatan. satt ensam och skrattade ett tag, tills det kom en bil och jag fick panik. juicepaket på huvudet och ost i fickan. möts av bästa tjejen och självaste osbourne när jag kommer innanför dörren. solen lyser, himlen är iskall & blå. i vardagsrummet dödades det zombies av the lovin' girls. jag ska ut & promenera vid kanalen, sen ska jag skriva om kön.

KÖN.

jag är så förtjust i livet just nu. älskar med norrköping om och om igen och leker kurragömma, charader, dricker gammal aurora och pratar sex och andra djupa saker till klockan fem på morgonen. äter frukost med världens finaste
och nu ska jag dricka kaffe
bittertttt
jag är förälskad i allt just nu
saknar malmö lite fkatiskt för första gången typ.
åh.
imorgon blir det tåg och sedan kaos
men FÖRST en hel natt med bästa, rusigt och rött
är fruktansvärt ytlig nu märker jag. no hard feelings i det här inlägget. är ändå för trött.

har drömt fruktansvärda mardrömmar inatt.
mamma med.

snart kommer evelina hit, vi ska vara effektiva och skriva
jag sätter på några koppar kaffe.

ikväll
ikväll
ikväll
IKVÄLL

först hade jag mycket höga förväntningar på where the wild things are, sen sjönk de en aning när alla som sett den berättade att den var innehållslös och seg. nu har jag sett den och den är himla himla himla fantastisk. på ett sätt är den innehållslös och ganska seg men känslan den ger är något jag inte stött på på länge. (på på på på?) det är en obehaglig och vacker sådan. jag är skrämd och fascinerad. jag älskar where the wild things are.
mm.

nu sitter jag i min säng. i min säng. i mitt rum. eller åtminstonde det som en gång varit mitt rum. nu är det inte jag längre. jag känner mig fruktansvärt bekväm samtidigt som det kliar i hela kroppen. det är som om jag är hemma och väldigt långt hemifrån på samma gång. jag har en hejdundrande huvudvärk, känns som om mina tinningar ska explodera.

man kanske borde fiffla ihop någon slags sammanfattning för året som sprungit iväg.
OK
tvåtusentio har varit ett händelserikt år samtidigt som det varit ganska tomt på något vis. tomheten har väl antagligen uppstått på grund av att jag flyttat hemifrån, till en ny stad och lämnat mycket av det som betyder mest kvar i trygga händer. innan dess var det ja och nej, nej och ja. du och jag, jag och du. tvåtusentio har nog varit en enda stor förvirring, och då menar jag inte endast en negativ förvirring. kärlekens orkan har blivit allt kraftigare och mitt hjärta har nog skuttat ut ur bröstet tusentals gånger.
2010.
en ny människa har uppenbarat sig. världens bästa erik fucking kruse.
jag bor i malmö. MALMÖ.
mitt hjärta är krossat och helt på samma gång.
jag är kär
i
kärleken
och allt som finns där under, över, i, på och det som blir över

klockan är 00 och jag är hur trött som helst. nu ska jag sova. om jag fortsätter skriva kommer det bara bli flummiga metaforer som inte ens jag själv förstår mig på.

godnatt.

så himla fint nyårsfirande
SKÅL hjärtan

det händer grejer

nu ska jag titta på where the wild things are .
LYCKAN talar.

en fluga sitter fast mellan de två fönsterglasen i köket
det finns ingen utväg
men vad ska han ta sig till?
ta sitt liv?
hur tar en fluga sitt liv?

det sista jag vill är att förvandlas till någon som sitter uppe om natten och väntar. vänta in timme efter timme och vara blind, döv och helt dum i huvudet.

kanske är det ingen bra idé att dricka rödvin dagen innan nyårsafton.

herregud, jag blir nervös när du är ledsen, kroppen skakar.

det här är något nytt. att skriva fristående rader som näst intill är oberoende av varandra. eller? det känns hur som helst skönt. slippa pula ihop meningar med innebörd, försöka trolla fram ett sammanhang. just nu finns det inte mycket till sammanhang, det är mest svävande känslor som inte känner varandra.
kanske är jag tagen ur mitt sammanhang.

idag ska det nya året firas med middag hemma hos gustav, fint.

& jag trallar med.