FEMME FATALE

jag är helt förälskad.

min hjärna springer ifrån, jag hinner inte ikapp. det är svårt att hinna ikapp sig själv.
det slutar med ketchup över hela golvet
någon annan får städa upp

är det staden som skadar eller är det jag som försöker hitta försvar?
jag älskar dig. gatorna, husen, känslan. alla vackra hjärtan som gör mig så förbannat lycklig.
jag tänker inte.
det behöver man inte alltid göra.

en spricka. ett hål någonstans. rikards bar var helt klart över förväntan. där fanns allt man behöver för en lyckad barkväll. nötter, öl, drinkar, piltavla, biljardbord, en liten tv med sportkanaler, irländsk folkmusik & hocket metal hits, något i den stilen. & världens underbaraste människor. religion, politik & sex. sprang genom klockaretorpet & lera, på spårvagn och av. trappan som aldrig tar slut, som aldrig tar sin början. bacardiplunta, blixtrar & slag in & ut från hjärtat. ansiktet i knäet. fyller någon annans tomrum med mitt. sorgligt och patetiskt. jag vill vara femton, sexton igen. jag vill skrika 'jävla bög' & få den fina responsen 'vadå? är det något fel på att vara bög?'. jag vill slita i hår och vara fullständigt känslorubbad. det skulle vara ok. det värsta är väl att inte ha något till försvar. dansen tar aldrig slut. jag dansar in i sängen & somnar med alla kläder på. nu ska jag bli hämtad av pappa. ikväll ska jag träffa han som fick stå ut med all pubertal instabilitet. han som hade hår ner till snoppen. jag fick en himla fin present av hampi igår. jag är nog lyckligast i världen med tårar bakom iris. knäppis.

återseenden som skär, som höjer, som gör mig alldeles galen av frustration. jag hatar & älskar på samma gång, det är mänskligt antar jag. omfamningar som dunkar till i hjärtat. kramar som aldrig vill ta slut. läppar som formas för dig och dig och dig. läppar som blivit mörkröda av vin, ögon som våtats pga det, det och det. vandrar till lägenheten som jag så många gånger varit påväg till. möter dig, dig, dig och dig. pratar och gråter inombords, fnissar, skålar och fotograferar. allt är sig likt, allt är som det ska vara. som det är. vi lyssnar på jimi hendrix i hattar, springer genom regniga natten, in på kulturkammaren, dansar och förgiftar våra läppar med det och det och det. nynnar till kvinnan som vill vara nico, kvinnan som är djup, cool och förförisk. springer tillbaka i regnet, tillbaka till den gröna stora soffan där det hängs bra med inte bara magnus uggla hallå, kite och vin. tequila, dansdansdans till natten släckte alla stjärnor, allas humör och all kärlek blev till tårar. alla tårar blev till kärlek och man tappar bort sig själv i en förförisk mardröm. jag slår mig på vägen hem. jag behöver inte titta var jag sätter fötterna, vägen hem är inprogramerad i min hjärna. gatorna älskar mina fötter och jag älskar gatorna. jag älskar norrköping, hatet, kärleken och all den ljuva förvirring det medför. jag är förlorad i mig själv.

käkar knäckebröd med linfrön, dricke te, lyssnar på sigur. jag är oerhört omedveten för tillfället.
på stortorget i malmö pågår just nu en utställning. det är en stor grå platta med ett antal vägbommar som åker upp & ner hela tiden. det ska tydligen symbolisera de hinder som människor ständigt stöter på i livet. bommarna är läskiga, man vet aldrig när de ploppar upp och aldrig när de åker ner. man vågar knappt gå förbi dom.
nu har jag packat kapsäcken, ska hoppa på bussen mot centralen snart. åh, norrköping, kära kära. ikväll blir det findans till concretes med finaste hjärtan.

åh, min mage är tillfredställd, fylld av lax, mos, vin, chailatte osv osv. och massa kärlek från m&m.

bäst ju nu;
play station3 move
trosor på huvudet
ABBA
ljusslingor
NORRKÖPING imorgon

DET GÄLLER ATT springa ikapp, inte komma efter
man måste tala för sig, inte sluddra
inte verka påtänd, inte tisdagslullig
hålla hårt i hjärtat
inte gråta
inte skrika
inte visa för mycket
inte titta på porr
inte känna
DET GÄLLER ATT INTE KÄNNA

fastnar mellan realiteten och det rum som du skapat
vill inte röra mig, vägrar stå still
är brutalt ärlig för att försöka lura mig själv
springer igenom mitt eget blodomlopp, hittar inte ut
en pistol riktad mot tinningen = snabba hjärtslag
en tunga mot bröstet = snabba hjärtslag
jag älskar dig så mycket att jag hatar dig

supertwins.

det är himla mysigt i skåneland nu, m&m är här och förgyller min tid.
imorgon far jag till hjärtans norrköping. solen skiner. jag vill bort. jag vill dit.

min text har blivit tre gånger så stor. ser lite efterblivet ut. jag har ju dock fått mycket klagomål om att min blogg är för kryptisk och otydlig, nu är den åtminstone tydlig. rent bokstavligt. storleksmässigt. ni vill inte läsa om mina vardagliga steg och sysselsättningar, det är tragiskt inte magiskt. hjärnan är fin och jag vet att ni gillar det.

föroreningar som allt annat
förgiftar vi våra lungor
med omtanke
provocerar våra hjärnor omedvetet
i en dans av ignorans
EN DANS AV IGNORANS





. . . . rostar aldrig.
ni vet vad punkterna står för.
det blev en vemodig senkväll

fick en fin pocketbok av anna för länge sedan. första sidan är pyntad med ett stort ritat ansikte. kanske ska det föreställa mig. hon är iallafall en konstnärssjäl, lång.
nu vill jag hem till peking.
kyssa världen som jag alltid gjort.

en blandning av closer och LEON. en blandning av de två unga kvinnliga karaktärerna.
ME
and a banana.
FCUKING

nightmare on elm street, den nya, är riktigt riktigt superkass. freddy är någon slags animerad äcklig man med robotröst. hujedamej AMERIKA.
postmodernism/marxism - helst i kombination!

"jag härmar därför finns jag"

jag älskar att bli förvirrad, att känna mig som ett litet stoft i universum, att känna mig borttappad, främmande och onödig. trots onödigheten känner jag mig behövd. i min lilla fyrkant är jag nödvändig. då menar jag inte en fyrkant som i 'don't be a square', utan min omgivning, mitt liv, min sfär. nu låter det plötsligt som jag är inrutad iallafall, men det är ju svårt att undvika. jag försöker iallafall att vara annat än en square, strävar efter en ojämn linje som aldrig tar slut. det är viktigt att den aldrig tar slut.
hur som helst
det är oerhört intressant med fredric jamesson
fascinerande med tanken på att det endast finns representationer. vi lever i en nostalgi där speglingar av tidigare händelser är romantiserade och fiktiva. vi har tappat bort vår historia. den verkliga historien. som till exempel filmatiseringar av vietnamkriget, grease osv. nu fumlar jag runt det här.
i min hjärna är det bra och fint och framför allt fruktansvärt irriterande.
tanken på att postmodernismen är senkapitalismens estetik gör mig sorgsen. det mesta handlar ju om kommodifikation, att förtingliga allting, göra ALLT till varor. allt detta givetvis för att gagna det kapitalistiska samhället. det går inte längre att chockera, kritisera.. allt är redan gjort.
det är deprimerande.
postmodernismen är deprimerande.
jag ogillar och fnissar åt prettomänniskor som anser sig själva vara postmodernister. vad är en postmodernist?! fruktansvärt, fantastiskt luddigt, flummigt och alldeles underbart.
trots detta lilla förakt åt prettopeople vill jag nog stolt säga att jag själv är postmodernist.
eheehehhh.
nu har jag inte rakat mig under armarna på fyra dagar, det blir förvånansvärt snabbt till något som liknar en risig liten bebisbuske. detta är inte för att på något sätt poängtera min ställning, för att vara annorlunda, för att visa min feministiska sida, för att vara ascoolindienaturebabe utan ENDAST för att min hud där mår lite dåligt just nu.
idag rör sig mycket i mitt huvud. vanligtvis brukar det inte påverka det jag skriver här speciellt mycket, men idag blev det många ord. malmö är iskallt och soligt idag. man ser stora som små båtar puttra förbi utanför klassrumsfönstret. havet glittrar.

HAVET GLITTRAR

i took the midnight train going ANYHWERE. inatt åkte jag & syster tåg åt fel håll, år rätt håll. hamnade i svågertorp, lund och till slut i helsingborgsnatten på en fransk balkong. danskar, dans och ett fint hav av rus. natten därefter bestod av tusen konstigheter. sprang runt över kullar och försökte hitta lyckan på motorvägen. det diskuterades över en kaffe på en ödslig mack. tyskar, bilar och självironi.
vi hittade aldrig hem. slutade med att vi fick springa genom natten för att hinna med en blodig buss.
fanta exotic och hundkramar.
på morgonen är vi coola.
& nu levs natten om. ska vara någon annan än mig själv. åtminstone ytligt.
jag lever inte på kärlek, inte på hat, någonting däremellan som gör mig så fruktansvärt frustrerad.
'jag studerar kultur&media, men det är bara ibland. jag roar mig mest'/eve.

otto drömmer massa konstigheter
mycket intressant att titta på

det är en fin morgon. renget försvann med natten och nu tittar solen fram lite till och med. jag är ledig och vaknar kl09, känner mig duktig av någon jävla anledning.

gör mig glad
hbg + dubstepnatt på inkonst
los diaz muertos på en båt med rosa hår
papret om KLASS
m&m kommer på onsdag/torsdag
far till norrköping på fredag
concretes/klubb republik
mamma!
henrik+alla andra hjärtan
audition till lilith performance
CRYSTAL CASTLES
marina and the diamonds/stockholm

otto har försökt väcka mig flera gånger. krafsar på dörren. till slut öppnade jag, lät honom ligga i min säng. åh, känner att  jag fått en ny kompis. kommer sakna honom. nu ligger han här bredvid mig, tittar på mig med sina falkorögon. hade svårt att somna igår. tänkte för mycket på det och det och det. skriver konstiga ord istället, ritar fina teckningar. väntar på att evelina ska vakna. vi ska till humana & sedan köpa kalasdrinkar.



det är ett idogt jobb att driva ungdomen ur sin kropp.
osv

PALLA''

jag känner för att svara. det finns ingen oberoende, ingenting mellan liv & död, ingen kärlek och inget hat. när det kommer till att skriva kryptiskt måste jag säga att jag älskar det. metaforer, synonymer, prata i moln, luddiga förklaringar. för.. vem vågar egentligen vara ärlig? skriva laddade ord, gå rakt på sak, blotta sig. jag vågar INTE blotta mig. trots detta ligger jag naken framför dig, särar på benen. det handlar INTE om att blotta sig. vad gör jag? lyssnar på kanye west och grubblar över varför jag gör det. förmodligen för att jag vill förvåna mig själv. springa utanför ramarna som jag själv byggt. det är kul att riva något man själv byggt upp.
idag har jag spelat superhyper spel med tre crazy kids. druckit läsk och pratat om bajssex, operationer och annat äckligt. vandrar genom regnet. täcker mitt huvud med min halsduk. mina strumpbyxeben blir alldeles dyngsura. kommer hem till en blöt hund som skräms.
jag vill dansa i regnet, naken
dina andetag kommer aldrig nå in i mig.
vi kan fortsätta låtsas att vi förstår oss på varandra, titta djupt in i varandras ögon
MEN det kommer alltid finnas tusen frågetecken
och jag kommer ALDRIG vara där för att besvara dessa ?
imorgon är det partyfredag.

i'm sticking with you cause i'm made out of glue