intetsägande
tänk hur allt går förbi en
på hjässan bekymras mitt andra jag
ibland stampar jag på dig, då hjärtat mitt skaver
för dig känner jag inget
kanske ibland
typiskt oss!
har vi promenerat här länge nog?
här finns ju inga faror kvar, bara omöjligheter
så vackra tankar
över dig är nu hjässan och jag, samvetskvalet skvalpar
ska vi
eller VI återskapa oss med orgasmexplosion?
DET uppmanar kanske mitt andra jag till att inte oroa sig
lås upp.
Kommentarer
Trackback
