FEMME FATALE

partynatt i vackra helsingborg. älskar den staden om natten.
drinkar och en himla fin lägenhet högt upp i skyarna, vouge på en balkong
att vilja ha en diagnos, något att skylla på när psyket sviker, när man inte orkar vara social, när man vill kräkas folk i ansiktet. en bokstav. ge mig en bokstav någon. på ett PAPPER. sen kan jag bete mig hur jag vill utan att känna mig dumihuvudet.
gata upp och gata ner
VI var festen


lyckades ta mig igenom flera rusiga timmar utan att bli det minsta sentimental
kanske har jag fört över helvetestankarna till någon annan
inatt älskade jag varje sång

det spelar ingen roll var jag sätter fötterna.

vidare

lördag
åker tåg igenom hela skåne, som vanligt
och till traditionen möter jag även denna gång lustigkurrar
solen lyser, det är klarblå himmel & tåget tar mig åt rätt riktning känns det som
ska till danmark idag, halloweenfirande på tivoli, med häxteater, vampyrpantomin, mat, karuseller
wiwiwi.

det spelar ingen roll var jag sätter fötterna, igen.

det är mörkt ute, inte en stjärna syns på himlen. den är täckt av svarta moln som bildats av avgaser och smutsiga ord. jag vet inte hur många gånger du fått se mig gråta sedan vi kom hit. hur många gånger jag kravlat mig in i ditt täcke, gömt mig i sängkläderna och stirrat upp i taket. jag är främmande i min egen tillvaro, borttappad i mitt eget landskap. verklighet har blivit "verklighet" och jag vet inte längre var jag ska leta. jag läser om Lacan, om att födas med en känsla av avsaknad, ett tomrum. hela livet spenderar man sedan med att försöka bli fullkomlig, hitta den där lilla biten som fattas och sedan räddas, bli fullkomlig. enligt Lacan är denna saknade bit odefinierbar och dessutom omöjlig att hitta. istället kämpar vi dagligen med att hitta substitut, för att kunna känna oss någorlunda tillfredställda. dessa substitut är i form av olika typer av materiella ting, VAROR, PRODUKTER. alltså detta tomrum fyller vi genom att konsumera, konsumera MERA. fast om det nu är så som Lacan påstår, att vi FÖDS med avsaknad och det i sin tur leder till ett starkt konsumtionsbegär.. så är det ju inte på grund av det kapitalistiska samhällssystemet? isåfall handlar det ju om en medfödd saknad, inte om kapitalismens groteska uppbyggnad. eller så är det helt enkelt en hemsk kombination av båda delarna. att vara oberoende, att inte känna det ständiga konsumtionsbegäret måste vara frihet. det ÄR frihet. men ingen kommer någonsin kunna känna tillfredställelse, behag och lugn i ett samhälle som bygger på kapitalism. i ett samhälle där allt förtingligas och har ett ekonomiskt värde. där människor jobbar endast för att överleva och tappar bort sig själva, ser sig själva som varor. i ett samhälle där allt bygger på ekonomiska relationer och förutsättningar, på produktionsvillkoren. i ett samhälle där allt förtingligas är människors känslor och behov inte längre speciellt relavanta. det är så känslolöst allting. jag blir så arg. jag blir bitter av mig själv, av atmosfären runt omkring, av staden, av människorna.
de spelar håkan på glassfabriken, känner ett litet litet pirr.
SMÅSAKER

ibland får jag känslan av att vi är som ett stort bigbrothergäng, fast jävligt tighta
tröga, rusiga, sexfnissiga och patetiska!
till skillnad från big brother så fascineras jag över mitt EGNA liv.

bokstäver blir till ord, ord blir till meningar, meningar blir till längre berättanden
snart blir det förmodligen en uppsats av det här
edie sedgwick, kom igen nu pärla.
just nu är det roligare med lite small faces och grateful dead, ben&jerrys också.

helgen har gett mig mycket, mycket tillfredställande men också proppat mig med tusen ytterligare frågetecken.
förlåt för att jag skriver dig konstiga känslor och ord.

jag är tillbaka i skånelandet, det är soligt här också.

sedan sprang jag iväg. gömmer mig under ett täcke tills klockan är 15 och man blir mentalt tvingad till att ta tag i sig själv.

flimmerfesten igår, dans i flera timmar. inga hemligheter för dig. tequila, drinkar & tusentals danssteg som talar. ansikten jag sett så många gånger tidigare, kullerstenar som jag kan som min egen fitta. taxi, varför får jag en sådan otroligt härlig känsla av att åka taxi? det känns filmiskt. man ser natten flyga förbi utanför, man är rusig och vet knappt var man är på väg. grattis till orgasmen hjärtats tröst. dela säng med de allra bästa, skåla, prata pinsamheter och vara sexton. sweet sixteen. vi kommer alltid att vara där, vi är fastklistrade. ingen får rycka bort mig.

idag renar jag mina tankar, kropp och själ i ett badkar. det blöder och jag blir nog inte renare.
smuts i hjärnan.

dans dans dans på danska med tequila. världens finaste människor.
avslutades med fin tryckare till john lennon som skulle varit sjuttio.
NORRKÖPING, min allra bästa vän.
skål.

nu blir det flimmerfest ! tofsen på sned.
(allt annat på sneéeeee)

på rågången 94 trivs jag bra.
precis som för fyra år sedan rusade vi till våra hjärnor igår.
fint, magiskt och kanske en aning tragiskt.
ska laga mat med mamma nu.

mitt revben är av.
hampus & henrik !!!!
nu blir det kalas

i am the cop - shut up

fast igen. fast mellan de vackra husfasaderna, mitt i industrilandskapet, i strömmen av kärlek, av hat, av känslor jag aldrig kommer att kunna definiera. det mesta är odefinierbart. det är tyst om natten, det är dova ljud från vattenfall, vartenda hörn är bekant, jag kan dig utan och innan. stegen tas utantill. mitt hjärta fylls av hundratusenmiljontals känslor och jag kan knappt andas. jag har varit hos m&m idag, himla mysigt med ljus, te, middag, glass, gamla videoband från 95 och min hjärna sprängs av tårar. vi tog bilen till rågången, de röda identiska husen, gatan jag gått på, sprungit på så himla många gånger. skrikandes, skrattandes, fnissandes, trött, hungrig, kissnödig, kär, hatisk, kär. henrik hoppar in i bilen och allt är sig likt. bara lite mer exalterad över att se honom. vi åker genom STADEN, hoppar av, går till broadway. dricker chailatte, dricker öl, lyssnar på bra musik, pratarpratarpratarpratar. dessa timtals fikor, det är något oerhört fantastiskt med dom. traskar hem genom regniga natten. över spiderbridge & hamnar på bollens balkong. fint nattligt samtal & sedan hem. HEM. någonting sprack just. vet inte vad jag gör av mig själv för tillfället, är uppe och nere samtidigt. detta är ett blogginlägg att hata om några timmar. jag är himla glad över att vara i norrköping. jag spelar tv-spel i drömmen, jag vinner över dig. imorgon vaknar jag upp in i norrköpingsmorgonen. kysser världen. förstår inte hur jag fortfarande kan titta på dig och tänka samma tankar. jag är hur som helst en ODÖDLIG DROTTNING.

 vi har somnat med näsorna mot varandra, på samma kudde, i samma säng
delat samma sorg miljontals gånger, fnissat åt samma skämt oräkneliga gånger
delat ciggarett, smutsat ner samma badkarsvatten, tänkt samma tankar
vi har slagit varandra, strypt varandra, krossat varandras hjärtan

tanken på att du exploderat i någon annan får mig att vilja kräkas
tanken på att du låtit någon annan tillfredställa dig får mig att vilja kräkas
tanken på att du njutit av någon annans kropp får mig att vilja kräkas

ibland vill man skrika, äga hela världen. bestämma över allt och inte låta någon annan säga till om något. 
vi ska bo på cuba, älska alla, äta morötter, dricka vin och aldrig ångra någonting.

nu är jag snart framme i norrköping.


 

på vift igen
främmande ansikten, okända röster
jag är en osynlig punkt i mitten av en stor atlas
är det en kaffefläck eller en oupptäckt ö?
någonstans i ett hav som ingen känner till

är det inte hem så är det bort.
lyckligtvis fick jag en plats framlänges. dricker brämhult hallon och skriver på tentan. trallar tyst till velvet underground. tågfönstren är alldeles blöta, det är grått och regnigt. jag har det riktigt mysigt.
är det fegt att sakna?
det tror jag inte.
att alltid vara nummer ett, att förbli något, att växa in i en titel, att gro fast i något som du gett mig. det är inte fegt, det är mitt sätt att visa, visa tacksamhet.
jag vet inte riktigt vad jag vill få fram med det här.
hellström sjunger alltid om att
hatar du mig så älskar jag dig och tvärtom
IBLAND VILL MAN MÖRDA KÄRLEKEN
och det är tydligen helt normalt